Så…hur gick det med mina planscher? Det lade jag på hyllan, trots allt slit med att karva ut spegelvända texter i linoleum. Plötsligt slog det mig att jag var så himla less på att störa mig på den där missbrukade återvinningsstationen. Jag fastade i allt för mycket negativa tankar och jag hade svårt att motivera mig till att vara kreativ i det där bittra tillståndet. Så jag tog ett break och började göra göra motiv med inspiration från naturen istället, och även om jag tröttnade på just återvinningsbiten, så tröttnade jag inte på linoleumtryck. Tvärt om, jag är fast!
Tanken var att jag skulle ha möjligheten att göra ett rapporterat mönster med det första trycket jag tillverkade, för att inte ”bli klar för tidigt” om ni förstår vad jag menar. Jag vill liksom inte att en enda linoleumplatta skulle bli ett enda tryck på ett papper, utan att trycket skulle gå att trycka flera gånger för att fylla en större yta. Jag fick då nytta av mina kunskaper i geometri , som jag tycker är så kul. Jag använde mig av tesselering, vilket är ett mönster av geometriska figurer. Så här går det till:
När detta steg är gjort förs helt enkel den geometriska formen över till en linoleumplatta som sedan skärs ut med hjälp av mattkniv. Därefter ritar man antingen sitt motiv på fri hand på plattan, eller så ritar man det på sin pappersform. Motivet ritas med relativt mjuk blyerts, var här noga med att vända pappret upp och ned för att sedan kunna föra över motivet på linoleumplattan. Blyertsteckningen läggs sedan mot plattan och gnugas sedan med något hårt, dock ej vasst. Då kommer blyertsen färga av sig på linoleumplattan. Moivet förstärks med hjälp av tusch. Sedan är det bara att börja skära ut med linoleumkniv.
Jag valde att trycka på lite grövre papper med lite struktur för att få en känsla av att detta skulle kunna vara handtryckta tapeter. Färgen jag använder är speciellt till för just tryck och rollas på i ett tunt lager på plattan.
Det som satte mest spår i mig efter gestaltningsredovisningen var hur alla beskrev att de känt sig vilsna under sina processer, men när jag kollade på alla andras redovisningar så slogs jag av hur allas arbeten i mina ögon kändes självklara för varje individ. De vara så typiska för varje enskild person, och först då insåg jag att det jag till slut kom fram till, att jag skulle syssla med linoleumtryck, känns typiskt mig. Plötsligt kände jag mig hemma i min process. Och jag kände mig nöjd och till freds med vad jag åstadkommit. Och vem vet, kanske tar jag upp kampen om en väl skött återvinningsstation, när jag känner att bitterheten lagt sig och inspirationen åter flödar;)
Lisa Johannesson 