Blogg 2 – Stop-motion

Denna veckan har vi fått möjligheten att testa på stop-motion animation. I tisdags, under introduktionen av stop-motion, fick vi först i uppgift att under en kort stund skriva fritt kring ord. Därefter skulle vi i små grupper skapa en slogan av den sista raden i var och ens texter. Alla slogans skrevs upp på ett ark. Efter detta moment fick vi själva välja partner att göra filmen ihop med, där inspirationen till filmen skulle vara just en av dessa slogans. Vi fastnade för En okreativ upplevelse.

Jag och Alexandra jobbade ihop även denna gång. Efter en hel del tankeverksamhet växte vår karaktär Leif fram. Leif skapades med hjälp av plastilina och kulisserna av griffeltavlor, en gammal skål, några leksaker och en krukväxt.

Det är ju lätt att tro att animation är resurskrävande och alldeles för svårt för barn i åk 4-6 att syssla med. Men faktum är att det inte behöver kosta ett smack. De flesta elever  har t.ex. tillgång till Ipads i skolan, som både går att filma och fota med. Det finns även en hel drös med gratis appar för ändamålet. Har man inte tillgång till plastilina kan en alltid använda exempelvis Lego-figurer, löv från skogen, eller teckna på ett papper. Det öppnar upp för så mycket kreativitet, det här med animation! Det går att använda så otroligt många olika tekniker i filmskapande och jag tror att det är något som kan engagera de flesta elever. Det är på ett sätt en konstform som innefattar obegränsat med konstformer i sig och enligt kursplanen skall eleverna lära sig framställa bilder med hjälp av olika metoder, material och utrycksformer. Vi lever ju dessutom i en tid där bilder och filmer har stort utrymme och makt och genom animation kan eleverna få insikt i hur bilder och filmer skapas, men också öppna upp för en diskussion om hur t.ex. media framställer världen och värden.

Kolla på filmen om Leif här! En okreativ upplevelse

Frottage

Jag var till en början skeptisk. Men, det växer på en, det här med frottering. Vansinnigt roligt! Nästan lite av ett detektivarbete.

Första tanken som slog mig var att jag ville dokumentera gatstenen i förorten vs. innerstaden, men det var lite väl tidskrävande och får vänta till en annan gång. Istället gav jag och Alexandra oss ut på vår kära paradgata Avenyn och dokumenterade under vår korta promenad all typ av underlag skosulorna kommer i kontakt med på kort tid.

En upptäcker även mycket annat runt omkring, inte bara gatstenen. Blicken lyfts från marken och en börjar sakta söka sig uppåt, mot trappor och väggar, fönster och sopkorgar. En liksom förundras över ens omgivning, det finns så mycket att titta på. Så många frågor en vill ha svar på. Vem har lagt den här kullerstenen? Vilket årtal hamnade det här brunnslocket här? Vad kommer det sig att det är så många olika material över allt?

Våra frotteringar skulle tillsammans med Emmas bilder bli till ett kollage. Hon hade frotterat hemmavid, på ett stort stenfundament med ristningar från 1600-talet. Det var här det blev som mest intressant. vi var tvungna att hitta någon gemensam nämnare, vad var syftet med vårt kollage? Efter lång dialog insåg vi tillslut att det ju var en tidsresa som låg framför oss på golvet och vi började försöka lista ut i vilken ordning bilderna skulle ligga.

Vi valde att sätta upp vårt kollage En Tidspromenad ett hörn i ateljén som vi tyckte behövde lite extra kärlek.

 

Akvarell

Om mitt största stressmoment just nu är att jag aldrig får tid att köpa lyxigare akvarellpapper på In-Ex, då vet en att en blivit hooked på akvarell!

Visst har jag testat innan och höll dessutom på en hel del i tonåren med akvarell, men det blir plötsligt mycket roligare när en börjar grotta ner sig lite i olika tekniker och material. Exempelvis hade jag själv aldrig listat ut att en med fördel kan skugga med komplementfärger.

Sen vill jag åter igen slå ett slag för hur otroligt insprerande det är att vara i en skapande miljö, i ett klassrum där tankar och idéer ständigt utbyts.

Passade på att testa olika tekniker medan jag gjorde en klassisk färgskala och fastnade för vått i vått.

 

 

Blogg 1

Då var andra veckan på kursen bild och visuell kultur avslutad och firas med ett första blogginlägg. Dessa två veckor har varit otroligt lärorika och suget för att jobba som bildlärare växer sig starkare för varje dag. Att jobba med bildskapande är för mig väldigt rogivande men kan också vara något känslosamt och frustrerande. I mitt framtida klassrum vill jag att det ska finnas utrymme för känslor,  och för det krävs det ett bra klassrumsklimat. Alla måste känna sig delaktiga och lika värda.Vi ska hjälpas åt och lära oss av varandra och att härmas ska bli något fint. Där kommer jag som lärare ha stor makt att påverka, och självklart kommer det kännas aktuellt, det är ju min arbetsmiljö vi talar om.

Hittils under kursen har vi jobbat mycket i grupp, något jag är ganska ovan vid när det gäller bildämnet. Att jobba i grupp och därav lära av varandra har för mig varit något av en Aha-upplevelse, trots att den gamle vise Vygotskij hela tiden varit närvarande under tidigare kurser i lärarutbildningen.  Jag har märkt hur jag ändar inställning till mitt eget skapande, prestationskraven börjar lägga sig, för vem bryr sig om det blir fint eller fult? Det viktiga är ju att det finns en tanke bakom skapandet! Att jag lär mig något av det. Att jag kan låtas inspireras och att inspirera. Enligt Vygotjskij behöver vi utmanas av någon mer kompetent för att utvecklas (Löfstedt, 2004. s.38). Det kan tyckas självklart, men ibland tror jag vi behöver påminna oss själva om det.

Kursens första uppgift; att måla av en person med fel hand, utan att titta på papperet, samtidigt som personen berättar om sig själv – som man slutligen skulle berätta om för resten av klassen.  

Övningen på bilden ovan kommer jag med all säkerhet pröva på mina framtida elever, det sänkte snabbt prestationskraven och gruppen gjorde sig bekanta med varandra på ett annorlunda och roligt sätt. Beroende på vilken gruppdynamikdet är i en elevgrupp kan denna övning utföras på varierande sätt. En skulle till exempel kunna utesluta  att tala inför hela klassen.

Och så var det det här med att måla på ett redan nedfläckat papper, oj vad bra!  Vilken lättnad, att slippa komma på något snabbt, som en dessutom ska bli nöjd med. Här får fläcken bestämma och en gör det bästa av situationen. Om jag kommer använda kladdigt papper i framtiden? Oh yes! Både privat och i läraryrket! Enligt kursplanen i bild förväntas elever återanvända bilder i sitt egna bildskapande (Skolverket, 2011), vilket både kan tolkas som exempelvis tidningutklipp till ett kollage och även redan ”använt” papper som annars skulle hamnat i soporna. Hållbar utveckling med andra ord.

Efter 3 minuter hade jag besämt att det var en älg i keps som rökte cigarr i min fläck

Japansk tusch kommer användas flitigt efter detta!

Vi satte ihop bilderna fyra och fyra och ”målade ihop” dem, för att sedan pussla ihop med resten av klassen.

Klassens stora bild gav inspiration till 10 rader individuellt skrivande. 

Vi har också jobbat med en hel del individuella uppgifter som fått ta plats i hemmagjorda skissböcker. Detta för att dokumentera del ens skapande men även för minnas stunden, som en anteckningbok litegrann. Jag tänker mig att detta med processdagböcker är fantastiskt bra att ha för elever. Dels för att de ska se sin egen progression men även för mig som lärare att ha som bedömningsunderlag.

Processdagbok: en dokumenattion av det egna skapandet och lärandet.

Ett kollage i processdagboken.